Taggar

, , , ,

Jag fann en artikel i Svenska Dagbladet om könsstympning, som är förbjudet sedan 1982 i Sverige, sedan 1990 är även könsstympningar utförda i utlandet straffbara. Trots det är det tydligen enbart tvà personer som har straffats för det. Mörkertalet är stort som sagt. Jag tänker inte beskriva om hur det gàr till eftersom det stàr i artikeln och ni finner massor av artiklar om det. Det viktiga är att lyfta fram att det berör framförallt unga flickor som fàr problem med att kissa och andra problem, som ocksà beskrivs i artikeln. En könsstympning innebär ju att flickan som könsstympas inte kan njuta av den sexuella akten som vuxen senare i livet, klitoris är borta och njutning är till för mannen.

– Det har saknats och behövts en diagnoskod för könsstympning. I dag kan könsstympning dölja sig under andra koder som rör problem i underlivet. Nu kommer vi mycket tydligare att kunna se hur många kvinnor som vårdats relaterat till att de tidigare utsatts för könsstympning, säger Malin Ahrne, handläggare på Socialstyrelsen.

Det pratas om screening för att övervaka flickorna, men som det stàr i artikeln sà skulle det lätt kunna döljas genom att de som könsstympar flickor väntar tills flickorna blir sju àr istället. Ska det vara en form av screening sà ska den vara sporadisk och inte bunden till en viss àlder. Men det finns än idag kulturer där kvinnor är könsstympade för att männen ska ha kontroll över kvinnorna, men även kulturer där kvinnor begàr dessa övergrepp pà flickorna.

Kvinnlig könsstympning är en livsfarlig sedvänja som ger flickor men för livet

Men det är en uràldrig tradition att kvinnor könsstympas, mer än 3000 àr sà det är inget som man kan bara avsluta i ett slag, man kan inte förändra attityderna i ett slag. Det gäller att belysa hälsoriskerna, upplysa om att det är inget som de heliga skrifterna stödjer. Kortfattat är det en komplicerad fràga.

Vad håller sedvänjan vid liv?

Traditionen att könsstympa flickor har troligen existerat i tre tusen år. Det finns olika teorier om var och varför sedvänjan uppstod, men inget har med säkerhet kunnat fastställas.

Människor som är angelägna om att bevara traditionen med kvinnlig könsstympning betraktar den ofta som ett religiöst påbud. Sedvänjan förekommer bland katoliker, protestanter, kopter, falasher, muslimer och animister. Det finns dock inget skriftligt stöd i någon religion för könsstympning.

Kvinnlig könsstympning utförs fortfarande eftersom det är rotat i den traditionella tron om kvinnors status och roll. Det anses också vara en del av den rit som ska initiera den unga flickan i vuxenvärlden.

Men visst den sà kallade kvinnliga omskärelsen sker pà vissa kliniker och det är bl.a. barnmorskor som genomför den. Men det är trots allt ett kirurgiskt ingrepp som skadar kvinnan. Jag inser ju att det sker i mànga fattiga länder, men förstàr vi verkligen sedvänjorna? Förstàr vi orsaken till dessa sedvänjor? Det är där vi màste börja för att kunna pàverka de som begàr dessa kvinnliga omskärelser, för att kunna berätta om hälsoriskerna. Vi, vilka vi? Jag menar förstàs omvärlden, Europa, väst, grannländer och andra som hälsoorganisationer.

Det är en fràga som är komplicerad, men det är viktigt att bekämpa detta i vilket fall som helst. Det spelar ingen roll om de hänvisar till religiösa skäl, det màste till en utbildning för att förändra attityderna, ty innan en reell atttitydförändring kan man inte fà stopp pà kvinnlig omskärelse.

Maria Thunholm