Taggar

, , , , , , ,

La vita è bella

Guido i filmen La vita è bella av Roberto Benigni (1998) är en drömmare och full med glädje, en jude som möter sina problem med ett leende på läpparna. En styrka som är få förunnat i en situation som när Guido deporterades med sin son, han gör allt för sin son i lägret och alltid med ett skratt.

Vad är det jag vill säga med det första stycket?

Ja, jag vill säga att vi har glömt bort att bemöta orättvisor med glädje som kan smitta av sig. Det är en styrka att kunna skratta åt orättvisor, vad man gör är att ta bort barriärer, man öppnar upp för att kunna förändra folk i sin närhet. Vi skulle kunna lära oss av Guido och börja bekämpa orättvisor genom skrattet istället för att bygga upp fler murar som stänger in folk. Det är alltsà symboliskt med murar, fast det är just murar vi bygger upp i samhället genom att provocera varandra. Detta skapar en negativ stämning, men det behövs även provokationer för att fungera som en väckarklocka. Men man kan även provocera genom humor, nå fler åhörare.

Det samhällsklimat jag ser i Sverige som utlandssvensk är ett hårt samhälle med en stark negativ ton som sprider ut sig, det skapas ett samhälle där män ställs mot kvinnor, där utsatta grupper ställs emot varandra, där hat och ilska sprider ut sig istället för en livsglädje, en framtidstro som vi sjuttiotalister hade i slutet av 1980-talet märks inte direkt av i dagens samhälle. Det pratas om hur män är våldtäktsmän enbart på grund av deras kön, en del skriver potentiella våldtäktsmän, men saken är den att män utpekas som syndabock enbart på grund av könet. En fråga som dyker upp är: hur ska man kunna förändra ett samhälle genom att beskylla varandra?

Jag vet att det handlar om strukturer i de flesta fallen då det skrivs om feminism, men tonläget skapar inte den tolkningen, skribenterna når inte fram med budskapet genom det som uppfattas som hat. Skribenterna vill mest troligtvis skapa en provokation för att väcka folk, men det fungerar inte på alla och gör så att de murar som skapades förstärks, folk stänger in sig istället för att öppna sig. Det gäller även hur folk bemöter bland annat Sverigedemokraterna, vilka är ett syndrom på ett missnöje som breder ut sig bland människor i Sverige och andra länder. Genom att vägra en debatt så förlorar man en möjlighet att förändra en människas åsikter.

Man skapar inte ett bättre samhälle genom att utesluta människor, det skapar ett missnöje som gror och det gynnar främlingsfientligheten i längden, det märks på de sociala medierna. Men vågar man bemöta de obehagliga åsikterna så skapar man en möjlighet att minska på den misstänksamhet mot främlingar och invandrare som breder ut sig. Det är inte lätt att bemöta dem, särskilt inte med humor, men det hjälper.

La vita è bella (Det vackra livet), det är inte lätt att leva, men det gäller att möta svårigheterna och ta tillvara på de ögonblick som erbjuds för att njuta av stunden. Man kan skapa band, som även göi sà att fördomar bryts ner.

Maria Thunholm

Före detta styrelseledamot hos HBT-sossarna.