Etiketter

, , , ,

Öppet brev till Gabriella Elena Larsson

Hej, jag bryr mig inte nämnvärt om du och en del andra vill smutskasta mig, det är så att jag har varit mobbad under hela min skolgång och har fått kämpa mig igenom livet. Du får gärna fortsätta smutskasta mig om du vill, det berör mig inte längre och jag vet att det retar upp er när jag inte svarar er.

För det första så tycker jag inte alls illa om dig, jag ser ingen anledning att tycka synd om dig heller, men du får tro på precis vad du vill och jag kommer inte att besvara dig mer efter det här. Och nej, de som är med i ARCR i min grupp ”Fri politisk grupp för alla som vill diskutera politik” eller i ”Heta Debatter” kommer jag att fortsätta försvara så länge de följer reglerna. Alltså, jag kommer inte att särbehandla Antirasistiska Cyberrörelsens medlemmar på grund av det som sker mellan oss.

Ja, jag har pratat med enskilda medlemmar och som jag redan har sagt så kommer jag inte att gå vidare utan deras medgivande, det vill säga när de behöver min hjälp så kommer jag att stödja dem. Det gäller även de andra som jag ännu inte har pratat med. Skulle det kunna hända att jag kommer att hjälpa dig? Ja, varför inte? Det beror ju på omständigheterna. En sak ska du veta om mig, jag kan snabbt bli arg, men jag är defintivt inte långsint och förlåter.

Jag vet att du vet att jag faktiskt respekterar er i grunden som individer, jag kommer inte att titta ens på det som du skriver. Det enda jag ville var att diskutera ett ämne som jag har tröttnat pà, jag kommer definitivt att bli hårdare mot personangrepp. Men jag respekterar även andra, det betyder inte att jag håller med dem i politiska frågor, utan jag ser individer.

Ja, jag visste mycket väl att ni skulle bli arga när jag medvetet valde att visa att ni betyder inget för mig på den politiska skalan, men på den mänskliga skalan har inget förändrats, jag ser dig fortfarande som en människa även om jag inte gillar dina metoder. Nej, jag tänker inte komma med några klyschor, lämnar du mig ifred så lämnar jag dig ifred, svàrare än så är det inte. Jag vill inte höra något om sabotage av grupper för att jag valde att lämna din grupp på grund av tidsbrist mer, det skrev jag i gruppen.

Nej, jag behöver inte andra antirasister för att ha debatter, det går så bra utan er. ”Ensam är stark” är emellanåt sant, jag kommer att fortsätta gå på åsikterna när det gäller rasister, som jag ser som individer med rasistiska åsikter som kan förändras, om vi ska hårddra det.

Ja, jag kommer inte att störa dig, Mats Holm, Monica Andersson eller Kent Flink, som jag kan nå. Jag erkänner även att jag blev arg, om jag gick över gränsen någonstans så ber jag om ursäkt, jag är inte felfri. Men jag har rätt att försvara mig, fast jag valde att inte bemöta er pà det sättet som ni ville. Därför att jag visste att det är ingen idé att ge er en vidare uppmärksamhet.

Det här var det sista som du får läsa från mig!

Mina lyckönskningar!

Maria Thunholm

Annonser