Taggar

, , , ,

Öppet brev till Gabriella Elena Larsson

Hej, jag bryr mig inte nämnvärt om du och en del andra vill smutskasta mig, det är sà att jag har varit mobbad under hela min skolgàng och har fàtt kämpa mig igenom livet. Du fàr gärna fortsätta smutskasta mig om du vill, det berör mig inte längre och jag vet att det retar upp er när jag inte svarar er.

För det första sà tycker jag inte alls illa om dig, jag ser ingen anledning att tycka synd om dig heller, men du fàr tro pà precis vad du vill och jag kommer inte att besvara dig mer efter det här. Och nej, de som är med i ARCR i min grupp ”Fri politisk grupp för alla som vill diskutera politik” eller i ”Heta Debatter” kommer jag att fortsätta försvara sà länge de följer reglerna. Alltsà, jag kommer inte att särbehandla Antirasistiska Cyberrörelsens medlemmar pà grund av det som sker mellan oss.

Ja, jag har pratat med enskilda medlemmar och som jag redan har sagt sà kommer jag inte att gà vidare utan deras medgivande, det vill säga när de behöver min hjälp sà kommer jag att stödja dem. Det gäller även de andra som jag ännu inte har pratat med. Skulle det kunna hända att jag kommer att hjälpa dig? Ja, varför inte? Det beror ju pà omständigheterna. En sak ska du veta om mig, jag kan snabbt bli arg, men jag är defintivt inte làngsint och förlàter.

Jag vet att du vet att jag faktiskt respekterar er i grunden som individer, jag kommer inte att titta ens pà det som du skriver. Det enda jag ville var att diskutera ett ämne som jag har tröttnat pà, jag kommer definitivt att bli hàrdare mot personangrepp. Men jag respekterar även andra, det betyder inte att jag hàller med dem i politiska fràgor, utan jag ser individer.

Ja, jag visste mycket väl att ni skulle bli arga när jag medvetet valde att visa att ni betyder inget för mig pà den politiska skalan, men pà den mänskliga skalan har inget förändrats, jag ser dig fortfarande som en människa även om jag inte gillar dina metoder. Nej, jag tänker inte komma med nàgra klyschor, lämnar du mig ifred sà lämnar jag dig ifred, svàrare än sà är det inte. Jag vill inte höra nàgot om sabotage av grupper för att jag valde att lämna din grupp pà grund av tidsbrist mer, det skrev jag i gruppen.

Nej, jag behöver inte andra antirasister för att ha debatter, det gàr sà bra utan er. ”Ensam är stark” är emellanàt sant, jag kommer att fortsätta gà pà àsikterna när det gäller rasister, som jag ser som individer med rasistiska àsikter som kan förändras, om vi ska hàrddra det.

Ja, jag kommer inte att störa dig, Mats Holm, Monica Andersson eller Kent Flink, som jag kan nà. Jag erkänner även att jag blev arg, om jag gick över gränsen nàgonstans sà ber jag om ursäkt, jag är inte felfri. Men jag har rätt att försvara mig, fast jag valde att inte bemöta er pà det sättet som ni ville. Därför att jag visste att det är ingen idé att ge er en vidare uppmärksamhet.

Det här var det sista som du fàr läsa fràn mig!

Mina lyckönskningar!

Maria Thunholm