Taggar

, , , , , , ,

Jag bara undrar varför en hel del av er än idag måste prata om att HBTQ-personer är sjuka, homosexuella är pedofiler och listan kan fyllas på i all oändlighet. Men har dessa fördomsfulla personer tänkt på att i deras närhet så har de en HBTQ-person? Kanske en som inte vågar berätta att de àsikter som uttrycks gör den HBTQ-personen ledsen, sårad och att denne känner att den okänslighet som visas betyder att en HBTQ-person saknar ett mänskligt värde. Det är ju inte så att man väljer sin sexualitet eller könsidentitet, det vill säga att jag som bisexuell väljer ju inte att vara homosexuell ena dagen, heterosexuell den andra och asexuell den tredje. Jag lever med min bisexualitet i min vardag och den utgör en del av min identitet.

Likadant med min könsidentitet, den är jag född med, precis som att du som läser min text är född med din. Ibland stämmer det överens med det juridiska och fysiska könet, för andra så stämmer inte ens könsidentitet överens med det juridiska könet. En liknelse som jag uppskattar är den om ett tåg med tre vagnar för att beskriva hur en transsexuell person upplever det.

1. Den första vagnen är det fysiska könet som man föds med.

  1. Det är det juridiska och sociala könet.

    3. Det är den könsidentitet som personen ifråga har och upplever sig som, inget som går över.

För en cisperson, alltså en person som känner sig hemma i det födda könet, så rullar ju tåget framåt utan större problem i livet. Men tänk er de tre vagnarna som inte vill rulla åt samma håll, det är så det är för en transsexuell. Det betyder att den första vagnen vill avancera, den andra vill stanna tåget och den tredje vill backa. Det innebär en stark inre konflikt gentemot omvärldens förväntningar om hur de ser en, de har förväntningar att du ska vara på ett visst sätt på grund av ditt fysiska kön.

Jag skulle kunna hänvisa till forskning om transsexuella, om påverkan av könshormoner hos fostret, det är extra tydligt hos FTM-transsexuella, deras hjärna har påverkats till den grad att hjärnan är en mans hjärna. Jag vet att en hel del feminister inte gillar medicinska studier, men det intresserar mig och det förklarar mycket av de bakomliggande orsakerna. I vilket fall som helst så är det inte bara omgivningen som ger en identitet, det är både biologiskt och socialt. Dessa studier förklarar även homosexualitet, men i det fallet påverkar det bara själva sexualiteten. Det går lätt att finna dessa studier i vilket fall som helst.

Det går alltså inte att säga att det är enbart en social faktor bakom ens sexualitet eller könsidentitet, hur mycket ni än försöker uppfostra era barn till att bli heterosexuella om de är homo- eller bisexuella så kommer ni inte att lyckas med det, likadant om ni försöker få dem att bli homosexuella. Det enda ni kommer att lyckas med är att skapa en inre konflikt och ett barn som mår dåligt på grund av de krav som ställs. Det finns bara en sak som ni kan göra, det är att älska era barn som de är, det tjänar alla på i längden. Ja, det är okej att ha svårt att förstå varför ens barn är till exempel homosexuell, det viktigaste är ändå att ert barn mår bra och att ni finns där som stöd.

Maria Thunholm

F.D. Styrelseledamot hos HBT-sossen