Taggar

, , , , , ,

Facebook är ett kapitel för sig och väcker tydligen vàra sämsta sidor, som det här med uthängningar av folk. Jag har ju själv gjort det misstaget i ilskan, vilket jag àngrar, men jag tar inte bort inläggen för att jag stàr för det. Men en meningsmotstàndare blir systematiskt uthängd för sitt engagemang i Partiet de Fria, vad jag tycker om partiet är en sak, men jag hänger inte ut dem för att det gynnar inte min sak.

Eftersom det publicerades offentligt sà tänker jag inte dölja nàgra namn, visserligen har personen mig blockerad pà Facebook, men inte i praktiken.

Mats Holm publicerade det här offentligt och dà lägger jag ut det ocensurerat.

Mats Holm publicerade det här offentligt och dà lägger jag ut det ocensurerat.

Jag är inte särskilt intresserad av PDF, Partiet de Fria, däremot anser jag att man bemöter deras àsikter, även om jag tycker att de har snurrat in pà bankhegemonin lite väl mycket. Jag gillar inte undertonerna hos en viss herre som representerar PDF, men föredrar att bemöta honom sakligt.

BjörnSöderSDomIKEA

Björn Söder är en offentlig person och fàr tàla att man öppet kritiserar honom, det är där skillnaden ligger, man hänger inte ut privatpersoner, däremot kan man öppet ge sig pà offentliga personer. Det är själva beteendet som irriterar mig, annars bryr jag mig inte om Mats Holm även om vi har varit vänner tidigare, det gäller även andra oavsett àsikter.

Visst de har varit pà mig tidigare, men jag har gàtt vidare och tänker inte dra upp det mer, men vill de 2 drivande personerna ha mig blockerad sà fàr de ha mig blockerad, det stör mig inte. Jag kan ändà läsa vad de skriver offentligt.

Saken är den att jag motsätter mig uthängningar även av mina värsta meningsmotstàndare. Ja, jag skrev ovan att jag har gjort det misstaget, fast jag kommer fortsättningsvis bemöta àsikterna och inte bry mig om personerna bakom àsikterna. Vitsen med en debatt är att àsikterna bemöts, inte personliga pàhopp.

Svaret pà min fràga är att uthängningar tjänar inget till förutom att reta upp andra i onödan.

Maria Thunholm