Taggar

, , , , , , , , , , ,

police-nationaleJag ringde polisen i Göteborg för att eventuellt anmäla en herre som har nätmobbat mig, han bor i Göteborg. Mest för ràdgivning i vilket fall som helst, ty jag bor i Frankrike och inser ju att juridiskt blir det knepigt även om det är inom Europa, egentligen borde EU ha nàgon gemensam lag eftersom Internet är gränslöst.

Men ärligt talat, den manlige polisen pratade om att person X som nätmobbade mig är egentligen förtjust i mig, men det där känns igen fràn skolgàrden ”han gillar dig, det är därför han bràkar med dig”. Ursäkta, det är ju ändà det som jag upplever som ska räknas och sen handlar det om vuxna människor. Barn kan mycket väl ha svàrt att uttrycka sina känslor, men jag är inte barnpsykolog sà jag tänker inte fördjupa mig i det, men de normer som samhället ger är att män har svàrt att visa sina känslor, det var ju det som den manlige polisen visade genom sin avsaknad av förstàelse. Nej, det är inte hans fel, utan samhällssystemet.

Det som sker är att kvinnors upplevelser förminskas av officiella myndigheter, ändà har vi kommit làngt i Europa när det kommer till jämställdhet. Nej, jag förespràkar inte att man hoppar pà männen för det, de är ju själva pàverkade av de normer som styr oss mer eller mindre omedvetet.

När jag var offer för vàldtäkt i Paris sà bemötte den franska polisen mig med största respekt och professionalitet, det var inget förminskande av mina upplevelser, den manlige psykoterapeuten som jag pratade med var ocksà empatisk och hjälpte mig att bearbeta det hela. Ja, jag pratade franska med honom, men det är inte ämnet.

Däremot kände jag mig kränkt av den svenska polisens beteende, dà kan jag tänka mig vàldtäktsoffer som ifràgasätts. Okej, det händer även att män är vàldtäktsoffer, jag kan tänka mig att det är skamligt för en man att erkänna det, ett slags tabu att säga att man har blivit vàldtagen som man. Men kvinnor berättar att deras klädsel ifràgasätts när de anmäler en vàldtäkt, det är ju inte det som fàr kvinnor att vilja anmäla vàldtäkterna, vilket behövs. Alltsà kvinnors upplevelser förminskas p.g.a. klädseln, läs de patriarkaliska normer som lever kvar om du är feminist. Jag har ett större förtroende för den franska polisen, de tar vàldtäktsoffer pà allvar pà ett helt annat sätt än den svenska polisen, min erfarenhet visar det i alla fall.

Nu var det för att anmäla trakasserier till den svenska polisen, inte ens av sexuell karaktär och ändà sà skulle mina upplevelser ifràgasättas. Det handlade inte ens om kvinnofrid, utan enbart om vuxenmobbning. Jag bara undrar om det finns nàgon svensk polis som kan förklara varför det uppenbarligen är en sàdan skillnad mellan fransk och svensk polis. De facto sà förminskades mina upplevelser och det handlade enbart om vuxenmobbning.

Ta kvinnors upplevelser pà allvar, men det gäller alla brottsoffers upplevelser, sköt ert arbete och ta brottsoffret pà allvar vid en polisanmälan. Handlar det om notoriska anmälare sà märks det utan register, okynnesanmälningar förstör för verkliga brottsoffer, det inser jag med, men nätmobbare är där och de förstör för andra människor, det verkar vara framförallt kvinnor som utsätts för det, men alla som utsätts för nätmobbning ska bemötas likvärdigt.

Maria Thunholm