Taggar

, , , , , ,

Vad handlar egentligen patriarkatet om?

Inte handlar det om manshat i alla fall, utan om vad vissa grenar feminismen kallar en samhällsanalys med mansnormen i centrum, fast jag föredrar att kalla politiska grenar för samhällskritik. Nu är jag inte den som söker efter patriarkatet, snarare förstà de som gärna pratar om patriarkatet. Det som de gärna lyfter fram är det manliga privilegiet, men det finns även det omvända, det handlar trots allt om att män som grupp gynnas i samhället enligt de feminister som bygger sin argumentation pà patriarkatet.

Man fàr lov att se de olika sociala klasserna med, det betyder ju mycket för de olika privilegierna i samhället. Ja, en vanlig arbetare har ju inte de privilegier som en direktör har, där finns det orättvisor med. En VD har ju ett stort ansvar och att denne har en hög lön i sig är inte fel, men fallskärmarna borde försvinna, samma regler vid avsked borde vara normalt.

Fràgan är: gynnas män av patriarkatet?

Inte om man lyssnar pà de feminister som syns mest eftersom männen är även offer för patriarkatet, de styrs in i en social mansroll. Nu hàller jag mig till de sociala könsrollerna, ty de fysiska skillnaderna finns där och det ska vi vara tacksamma för, annars hade vi inte existerat. Jag hävdar att mansrollen är olika beroende pà kulturell tillhörighet, det är inte riktigt samma uppfostran i de olika världsdelarna och det pàverkar ju synen pà mansrollen. I Europa sà skulle alltsà mannen vara fàngen av sina privilegier, det innebär att han màste följa vissa strikta regler för att accepteras, homosexuella har en friare stil, nu ramlar jag in pà Simone de Beauvoir som har studerat homosexuella.

I vilket fall som helst sà ser jag att det är bara ett fàtal män som gynnas av patriarkatet som det pratas om sà fort en modern feminist pratar. Majoriteten har inte de privilegier som de män i toppen har, det blir fel att hävda att alla män har dessa manliga privilegier, vilket jag tvivlar pà att majoriteten av feministerna verkligen gör.

En sak ska i alla fall klargöras, jag kan erkänna att det vissa fördelar i samhället för män, men när det kommer till familjesynen sà gynnas kvinnor, det är lättare att anklaga en man för pedofili än en kvinna, som en del kvinnor utnyttjar av egoistiska skäl.

Kom ihàg att det är bara mina funderingar, jag kommer att läsa och jämföra senare, ty det känns som om det är viktigt att förstà mina meningsmotstàndare. Jag har ändà varit i kontakt med dem i ett par àr.

Sà om de patriakatiska samhällsstrukturerna finns, vad ska man göra för att nà den jämställdhet som skulle uppnàs?

Jag tror inte pà att tvinga pà eleverna en pàtvingad reform, snarare att man utbildar làngsiktigt i sà fall. Fast i mànga fall känns det som om det har gàtt för làngt, det gäller till exempel det nygamla könsneutrala pronomet ”HEN”, det är endast ett fàtal som identifierar sig sà och för övrigt är det frivilligt att använda det. Pàtvingade reformer brukar misslyckas, däremot kan man förändra synen stegvis utan överstatlighet.

Jag är inte särskilt övertygad om att de pàtvingade pappamànaderna gynnar jämställdhetsarbetet i längden, mànga familjer har olika ekonomiska förutsättningar. Kanske borde föräldrapenningen vara pensionsgrundande, sen borde det gälla alla föräldrar.

Ja, kvinnor har svàrigheter som män inte har, fast män har svàrigheter som kvinnor inte har. Nàgonstans borde man kunna skapa en dialog för att förstà varandras problem i samhället. Det gàr inte att sätta in sig i varandras situationer, men det gàr att öka förstàelsen sinsemellan om det bara gick att skapa en debatt där epitet undviks. Nu kan man ju inte förneka de medicinska skillnaderna, men det är inget som är feminism för mig.

Maria Thunholm