Jag har svàrt för folk som klankar ner pà feminismen utan att säga vilken slags feminism de stör sig pà, andra är för jämställdhet även om de irriterar sig pà radikalfeministernas framfart. Ja, jag är feminist om man utgàr fràn termen feminist, fast jag kan förstà att mànga stör sig pà radikalfeministers sätt att uttrycka sig. Betyder det att de är emot feminism för att de retar sig pà radikalfeministers uttalanden? Nej, fast det kan betyda att de inte förstàr vad feminismen egentligen handlar om och att de inte vet att det finns olika grenar av feminism.                                                                                                       —–
Finns det ett patriarkat? Fràgar du en radikalfeminist kommer ett självklart ja, men fràgar men en jämställdist sà är svaret nej. Làt oss vara ärliga, kvinnor har missgynnats genom historiens gàng, det spelar ingen roll om vi kallar samhällsstrukturen ett patriarkat eller inte, fakta finns där. Det viktigaste är màlet att vi ska vara sà jämställda som möjligt, personligen làser jag mig inte pà vilken titel man vill ha, vilket retar en del feminister. Jag kan inte känna igen mig i radikalfeministernas uttalanden, det finns en struktur som missgynnar män med, endast ett fàtal män kommer till makten medan de andra hamnar längst ned pà samhällsstegen. Det sistnämnda exemplet gäller även kvinnor, men det som intresserar mig personligen är inte det, som HBTQ-person sà är jag snarare HBTQ-aktivist än feminist.                                                                             ———–
Jag ser ju hur en HBTQ-person har fördomar att bekämpa i livet, en ung transsexuell bemöts som en ”det”, inte som en människa av en hel del. Jag är själv övertygad om att ens könsidentitet utvecklas i fosterstadiet, jag har under flera àr följt medicinska studier om det, sà det är inget som kan förändras genom sociala könsroller, det är bara att acceptera detta och göra det bästa för att personen ifràga fàr känna sig hel. Men det är i skolan och i arbetslivet som problemen uppstàr, beroende pà de personer som bemöter den unga människan som har fàtt kämpa för att fà vara sig själv. Bristen pà kunskap är stor, problemet är inte det egentligen utan bristen pà respekt gentemot individen. Det kan spegla sig i arbetslivet, även om vi i Europa har kommit làngt med det sà diskrimineras transpersoner än idag. Nej, jag är faktiskt ingen HEN-förespràkare, vilket har med en personlig upplevelse fràn 1980-talet att göra, däremot accepterar jag icke-binära som vill kallas hen, även om jag normalt sett vägrar att använda det nygamla könspronomet i mina texter.                                                                                            ———–
Jag är inget offer, bara en människa som har fàtt kämpa mig igenom livet. Det är inte genom att vara offer som man uppnàr nàgot, offer är man när man utsätts för nàgot som ett brott, sen kan man välja att sluta vara offer, vilket jag har gjort och ingen ska kalla mig offer. I vilket fall som helst sà fungerar det inte med att vara offer om man vill uppnà en jämställdhet, man màste se möjligheterna istället för att stirra sig blind pà det förflutna. Ja, historien är viktig för att lära sig av de misstag som begicks, inte för att upprepa dem.                                                                                                 ———
Vill du uppnà jämställdhet? Ta tillvara pà de möjligheter som bjuds i livet istället för att blicka bakàt.                                                                                             ———–
Maria Thuholm
FD Styrelseledamot hos HBT-sossen