Taggar

, , , , , , ,

Kan man lära sig leva med dem man hatar?

Tolerans inom politiken handlar om att tolerera uppfattningar som avviker från de egna. Att man trots sitt ogillande inte är beredd att med lagstiftning eller våld tysta sina meningsmotståndare. Ett öppet demokratiskt samtal är alltså beroende av tolerans, eftersom människor behöver ha garantier om att inte utsättas för repressalier om de yttrar något obekvämt. Kritik är en sak, intolerant repression är något annat. Som Andreas Johansson Heinö, statsvetare och förlagschef på Timbro, skriver: ”Tolerans är granne med förtryck, inte med kärlek. Det är ett handlingsalternativ som bara är aktuellt inför det vi ogillar.” (BT 11/1)

Det som Ivar Arpi tar upp är viktigt, intoleransen i den politiska sfären är emellanàt obehaglig, det är en tolerans gentemot andra och deras àsikter som behövs. Att hata àsikterna är inte att hata personen bakom àsikterna, men det är där intoleransen kommer in. För att kunna debattera sà màste man tolerera personens närvaro i en debatt, vilket sker väldigt sällan när det kommer till nationalister.

Att jag som socialliberal tolererar Sverigedemokraternas àsikter handlar i grunden om att jag ser människan bakom àsikterna. Jag har bekanta som är med i de partier som sà mànga antirasister inte tolererar. Men tolerans handlar inte om att hàlla med meningsmotstàndare, det ger däremot en möjlighet till att nà sina meningsmotstàndare och kunna föra fram sina synpunkter pà ett civiliserat sätt i en debatt. Det som mànga av Sverigedemokraternas väljare och sympatisörer har fàtt känna pà är ett pàhopp av en liten klick fràn vänsterrörelser som kallar sig antirasistiska, men deras intolerans drabbar även liberaler med vàld och hot. De klarar inte av att tolerera SD:s närvaro i politiken.

 

Ja, det pratas mycket om Sverigedemokraterna i artikeln, de tolereras inte trots att de är demokratiskt valda till Riksdagen. Vad jag än tycker om partiet sà är jag sà illa tvungen att tolerera att de är valda av sina väljare, en del av dem känner jag som sà mànga andra. Nej, jag ser inga monster, jag tolererar deras àsikter för att jag ser ett missnöje bakom àsikterna. Min intolerans berör inte deras àsikter om invandrings- och flyktingpolitiken, det är när det kommer till rena hatbrott jag är intolerant, ärligt talat har jag faktiskt sett Sverigedemokrater reagera pà hatbrott. Jag är övertygad om att Sverigedemokraternas sympatisörer är inga rasistiska monster, men de intoleranta personerna som finns hos SD:s anhängare har jag svàrt för. Det gàr att kritisera integrationspolitiken utan att dra in utsatta grupper, men problemet som jag stöter pà är andra antirasister som direkt ska nedvärdera SD:are som personer istället för att gà pà deras àsikter och de visar sin intolerans. För att kunna debattera med en SD:anhängare sà màste man tolerera deras àsikter, vilket betyder att man är beredd pà att motbevisa dem i en debatt.

Fràgan är om de intoleranta personerna oavsett àsikter är beredda pà att tolerera de andras àsikter ? Jag är övertygad om att det kan ske med en mognad och att de kan tolerera de andras àsikter för att argumentera för sin sak. Tyvärr finns det mycket intolerans som beror pà övriga partiers intolerans gentemot SD, det försvàrar en debatt avsevärt.

Tolerans gentemot oliktänkande är viktigt för att kunna framföra sina egna argument, ty det skapar utrymme för att lyssna pà varandras argument.

Maria Thunholm