Mikael satt där bredvid garageporten och tittade på Alf som verkade må bättre, Timmy sprang runt och lekte med en köttbit, han stannade upp och tittade på Mikael. Han var nyfiken på denna varelse och såg att Mikael höll på att slumra till. Han väntade ett ögonblick och närmade sig Mikael med försiktiga steg för att lukta på den utsträckta handen. Det luktade konstigt, ingen lukt som han kände igen frå n skogen. Han drog sig snabbt tillbaka när Mikael rörde på handen. Mikael vaknade till och vände sig mot Timmy.
« Öh… Vad har du gjort? » Han tittade på Timmy som stannade tittandes på Mikael.
Alf reste sig sakta upp och gick med tunga steg för att ställa sig mellan dem, han ville skydda sin son. Han såg dock att Mikael inte utgjorde ett hot och kände sig konfunderad i det skumma ljuset bland de underliga dofterna.
« Nej, jag tänker inte göra er något illa… » Mikael log nervöst och reste sig långsamt upp.
Han tittade på Timmy som retirerade mot den bakre väggen. Mikael bestämde sig för att reparera hundgården lite längre in mot skogen och gick in i huset för att söka upp verktygslådan. Han ställde den vid ytterdörren och tog på sig en tunn jacka. Sedan gick han upp mot hundgården med verktygsväskan i högra handen.
En stund senare hade han inspekterat stängslet och konstaterade att det behövdes inte så mycket för att reparera själva stängslet, men reparerade den stora hundkojan, det fanns gott om plats för vargarna.
En bil närmade sig huset från landsvägen, en grå Ford Focus som tillhörde hans syster. Hon hade bestämt sig för att besöka sin bror efter det att hon hade pratat med föräldrarna, de hade försökt ringa honom, men han hade inte svarat och de anade att han var i huset. Hon svängde upp mot garaget, såg att hans Golf stod där, hon parkerade bredvid sin brors Golf.
Mikael upptäckte sin syster som steg ur sin bil, hon var klädd i jeans och en vit blus, med ett par skor från Adidas. Han gick ner mot henne med raska steg.
« Micke ! Va’ gör du här? » Undrade Johanna och mötte sin bror.
« Hej! » Mikael log. « Man brukar väl hälsa först? »
« Hej! » Johanna skrattade.
« Va’ gör du här? » Mikael flinade. « Det är väl snarare det som är frågan?! »
« Jo… » Hon tittade på hur Mikael vred på sig, han dolde någonting.
« Du har pratat med pappa… »
« Jo, det stämmer! » Hon log. « Jag hörde att du lämnade honom efter en dispyt vid älven. »
Mikael nickade och tittade bort mot älven som syntes ett par kilometer från huset. Han visste att hon var emot vargjakten, men inte vad hon skulle tycka om det som han hade gjort. « Du, jag har någonting att visa dig… »
Johanna tittade undrande på honom. « Vad pratar du om? »
« Kom… » Han gick bort mot garaget och öppnade porten.
Johanna närmade sig garaget och skymtade en valp. Hon undrade varför han hade stängt in valpen i garaget tills hon såg de båda vargarna, varav den ena var skadad. « Men vad har du gjort? »
Mikael tittade på sin syster. « Kom! Vi går in, jag ska berätta… »
De gick in i huset och satte sig i köket, han gjorde iordning lite kaffe innan han berättade om hur han hade funnit Alf och Timmy. Johanna lyssnade nyfiket på hans berättelse och blev nyfiken på dessa vargar.
Fortsättning följer…