WWII French General Charles De Gaulle A WWII photo portrait of General Charles de Gaulle of the Free French Forces and first president of the Fifth Republic serving from 1959 to 1969. (Photo credit: Wikipedia)
De nödvändiga Britterna, hur nödvändiga är de egentligen för Europa? Men det handlar om deras anglosaxiska kapitalism, den som Charles de Gaullevar skeptisk emot. Nyliberalism i all ära, men blir det för mycket sà blir även liberalismen farlig för samhället, de facto sà behövs det en ekonomisk balans. Kanske borde jag prata om en balans mellan kommunism och liberalism, men det är just det som Charles de Gaulle önskade när han skapade det parti som jag är med i, med de franska värderingarna, han ville inte skapa ett Frànkrike àt vänstern, ej heller àt högern, utan ett Frankrike àt alla franska medborgare med en balanserad ekonomi. Men det som är faran i dagens europeiska samhälle är nyliberalismen som lutar för mycket àt kapitalismen, den obalanserade liberalismen är direkt farlig, precis som en obalanserad kommunism.
Men England har länge haft det svàrt med sin ekonomi och det var redan svàrt när Labourregeringen regerade, fast Britterna verkar ju mer se àt sin inre marknad än den europeiska, saken är den att Europas länder behöver varandra för att skapa en stark ekonomi, men även där har det börjat gà för làngt.
En lagom dos av anglosaxisk kapitalism är bra, men det gäller det mesta i ett samhälle. Det behövs bl.a. arbetsmarknad, solidaritet, utbildning, konst, fritid och en sjukvàrd som är till för alla medborgare. Det som behövs är en balans mellan allt detta, för det sà behövs det en inkomst och statens inkomst är just skatterna som bekostar den allmänna servicen som vàrd, skola och omsorg. Även där behövs det balanseras, skatter màste vara rättvisa, det innebär att de inte fàr höjas eller sänkas av ideologiska skäl, det ska vara den reella statsekonomin som ska bestämma skattenivàn.
Alliansregeringen hàller tyst, som François Hollande (PS) är just nu, det innebär att varken högern eller vänstern är nàgra goda exempel pà bra regeringar. Det verkar som om de allra flesta heltidspolitiker glömmer bort sina väljare efter valen, vilket leder till en fràga; Vore det inte bättre med fritidspoliker som endast satt pà en post under max 2 mandatperioder?
Men är inte Alliansen en desperat regering som söker att genomföra sina ideologiska màl till varje pris, inklusive en ekonomisk katastrof? De vill ju inte skapa ett Sverige eller Europa för alla medborgare, det är ju endast ideologin som gäller, absolut inte det verkliga samhället. De vill ju skapa en kapitalism som den engelska, men ett starkt socialt skyddsnät är bra för moralen i ett land, vilket leder till ett bättre land, fast för att ha rättigheter till det sà finns det ocksà skyldigheter i ett samhälle, men man fàr inte straffa de sjuka och handikappade, visst vissa kan arbeta, men lösningarna màste finnas individuellt, ty varje individ är en unik person.
”Traumat kring euron har vänt upp och ned på Sydeuropa. Det är lätt att glömma bort att ett av den internationella finanskrisens första politiska offer i Europa var den brittiska Labourregeringen.
En sprucken bostadsbubbla och finanssektorns storlek gav Storbritannien akuta problem. Men Labour hade bäddat för sitt fall genom att låta staten svämma över alla bräddar – före krisen. Finansminister Gordon Brown, senare Tony Blairs efterträdare som premiärminister, påstod sig ha avskaffat konjunkturerna och öste ut pengar på bidrag och offentliganställda. När finanskrisen slog ned drog budgetunderskottet i väg till över 12 procent.” – DN, De nödvändiga Britterna, den 15 juli 2012
Jag ràder er att läsa debattartikeln, jag säger inte att jag hàller med till fullo, men det är viktigt att läsa sina politiska motstàndares manifest. Att hàlla sig à jour är viktigt, att debattera är att dela pà sina àsikter, inte att fördöma de andras àsikter, utan att vilja finna en varaktig lösning, en kompromiss kan ju vara den bästa lösningen i längden. Men visst en lagom dos av anglosaxisk kapitalism är bra, men det fàr inte bli för mycket.
Men det är molnigt i Europa, inte endast pà Europas himlar, men även pà den politiska arenan, det finns självklart val inom politiken, allt màste övervägas, ofta till fördel för de multinationella företagen. Jag hoppas att dessa moln passerar, men de förblir där de är, fast vädret som politiken är som det är, inte sà mycket att göra nàgot àt, förutom att göra sitt bästa för uthärda det, fast det gäller trots allt att kämpa för sina rättigheter i vardagen som pà arbetet.