Etiketter
Centerpartiet, filosofiska funderingar, Gruppidentitet, Identitetspolitik, Kristdemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet, Moderaterna, politik, Socialdemokraterna, sociologi, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet
Om människan bestämmer sig för att hon alltid skulle ha rätt, hon skulle glömma bort sig själv, ty samspelet, hon skulle växa genom att diskutera med de andra. Varje individ har en signifikativ kunskap, genom att prata med varandra så lär man sig enormt mycket. Visheten kommer ofta med åldern, det finns självklart undantag, de rädda personerna som ser hoten bland främlingarna, det är sant att det finns alltid farliga individer, genom att skydda sig så kan man utveckla en paranoia, en irrationell rädsla.
Att vara försiktig inför en främling verkar vara för mig en normal reaktion, individen är inte medlem av sin grupp, det skulle vara möjligt att främlingen skulle bli medlem av den önskade gruppen. Det kommer att vara flera försök, främlingen vill ha en affirmation av sig själv genom en grupp. Kommer hen att accepteras?
Det beror på flera faktorer, om gruppen snarare är sluten, det kommer i princip vara nästintill omöjligt att hitta en öppning, man skulle behöva skapa en dialog mellan främlingen och gruppen som är sammansvetsad. Det vill säga, det kunde finnas medlemmar av gruppen som även tillhör andra grupper, det är där som främlingen skulle kunna hitta öppningen.
Tillhöra en grupp är väldigt viktigt för individen, en grupptillhörighet, samtidigt så bevarar man sin individualitet, skälet till att tillhöra flera grupper, en affirmation av sig själv, ty vi har flera aspekter.
Jag kan inte säga att alla vill tillhöra en grupp, vissa individer är solitära har valt sin ensamhet, inget behov av en affirmation, de är inte många. De flesta av oss har behov av en affirmation av vår existens genom en grupp. Om man inte syns av andra så finns man inte.
Det vill säga att det är klart att trollen på sociala medier söker en bekräftelse av sig själva, synas av övriga, medlemmarna av en grupp som man vill tillhöra. Den gruppen vill troligtvis växa genom att rekrytera nya medlemmar som passar sina önskemål, övriga ska man mobba. Det behövs dividera befolkningen i ett land i flera fraktioner, det som pågår idag på de sociala medierna i hela världen.
Ett ögonkast på mitt hemland, Sverigedemokraterna har lyckats skrämma en stor del av befolkningen, en rätt effektiv stratagem, det vill säga till en viss punkt, reaktionerna är där, försvara de sina in extremis påverkar medlemmarna att reagera, att vakna från en sektliknande mentalitet, att fråga många frågor om det.
Att identifiera sig till en grupp har ett pris att betala, man måste överge vissa av sina övertygelser för gruppens bästa. Jag kan inte göra det, förutom i korta ögonblick, en kort tid. Att rekrytera mig till en grupp är extremt svårt, hädanefter vågar jag kritisera medlemmar i min egen grupp.
Men ärligt talat Sverigedemokraterna börjar försvagas genom många skandaler, före detta medlemmar som vittnar om en sektliknande mentalitet. Alla som inte är med dem är kommunister eller socialdemokrater, även om de är höger. De har ingen reell politisk kunskap. Däremot är jag säker på att de i partiledningen inte bryr sig om det, de har redan nått sitt mål, att göra en politisk karriär i den svenska politiken, de hade behov av att rekrytera folk genom en irrationell rädsla för att skapa en gemensam identitet, det är snarare sektliknande.
Hädanefter så är attackerna mer och mer underliga, det är bisarrt trots allt, jag frågar mig varför de börjar bli trötta. Det är dom att de har förstått att rädslan hjälper dem inte idag. Vi är alla medvetna om det som sker. Däremot så är de flesta av oss medvetna om det komplexa i samhället, mer sammanhängande, förstår komplexiteten, det som de svenska ministrarna har extremt svårt att förstå, de spelar fortfarande på populismen, som inte tjänar till någonting, ty man har förstått deras strategi, skyll på de andra för sina egna misslyckanden, använd annars idéerna från de andra som sina egna. I jämförelse med tidigare regeringar, jag koncentrerar mig på den svenska högern, den här är den mest inkompetenta av de alla. Annars så har vänstern behov av högern och tvärtom, utan varandra så stagnerar allt, en verklig debatt är nödvändig.
Däremot så verkar de flesta svenska politikerna vara opportunister, vända kappan efter vinden om man misslyckats, en ren populism, regeringspartierna spelar på det, även oppositionen förstås, man måste skapa gemensamma intressen, göra så att väljarna identifierar sig med dem.
De sociala medierna tillät användarna att finna information om i princip allt, tyvärr så är det många som inte verifierar artiklarnas källor som publiceras på Internet. Den falska informationen cirkulerar, de tror på artiklarna utan att fråga sig om det skulle handla om propaganda. Man måste alltid tvivla, lämna er komfort och sök på webben, sök flera olika källor av information, det är detta som är idén bakom Internet.
Sverigedemokraternas sympatisörer är lurade, de anklagar politiska motståndare till att vara det, man behöver rekrytera nya medlemmar. Om man är väljare, man måste alltid kritisera sina kandidater som man föredrar, eller partierna, man är inte partiet, det är olika tvister i ett politiskt parti, det har alltid varit så.
Man har ett behov av att tillhöra en grupp, eller flera olika grupper, men man är också individer som har behov av att kunna tänka självständigt.
Maria Thunholm
Talesperson för Socialliberalerna