Vad är svensk identitet egentligen?
Frågar man Björn Söder (SD) så kan ju inte en jude vara svensk med en judisk identitet, det sa han 2014. Jag frågar mig var gång om jag är svensk eller inte, framförallt för att jag påtvingades en judisk identitet av folk, rätt eller fel tänker jag inte diskutera här. Men enligt judisk tradition är jag inte judinna eftersom mamma inte är det, fast det brydde sig inte dessa personer om och en viss person var den som fick mig att läsa på mer om judendomen, jag är en Abrahamsson i lagens mening och det var det han utgick ifrån. Jag skulle egentligen ha hetat Maria Abrahamsson och det är inte så illa, men inte ens det betyder att jag skulle vara judinna. Jag är svensk och har insett att de har fått mig att söka upp en judisk identitet, det innebär fortfarande att jag är svensk. Jag är även utlandssvensk och boende i Frankrike, där kan vi prata om en kulturell smältdegel, ty min identitet är även fransk idag även om mina rötter är svenska.
Att vara svensk är att ha sina rötter i Sverige och känna en tillhörighet till Sverige, det innebär inte att man måste vara född i Sverige. Man utvecklas som individ och med tiden så blir det ju så att man känner sig som en del av sitt nya samhälle, en naturlig process i en människas liv.
Det kulturella är en blandning, det är så den svenska kulturen har formats som övriga kulturer. Att det finns kulturella skillnader mellan länen som det finns saker som knyter ihop oss med, bara att inse att säga vad som är svensk kultur är svårt att utveckla. Jiddisch utgör ju ett av de officiella minoritetsspråken, så säg inte att judar inte kan ha en svensk identitet, det gäller även muslimer och övriga religionstillhörigheter. Sen är majoriteten av svenskarna ateister eller agnostiker oavsett ursprung, det är fortfarande språket som är den viktigaste länken mellan svenskarna.
Att vara svensk.
För att återkomma till den judiska identiteten, den är ju inte direkt vald av mig, den har tvingats på mig av folk som inte vill förstå. En konvertit är ju jude och tillhör det judiska folket genom att ta till sig den judiska kulturen. Jag är inte säker på att någon religion är den rätta för mig, det kvittar för de andra, fast för min egen del så måste jag ju veta var jag står. Det innebär att även om jag skulle erkänna mig till den judiska tron så är jag fortfarande svensk i min identitet, även om det finns en stor del fransk identitet med. Jag döljer inte att jag har funnit judar i släktträdet, men det har ingen betydelse idag, det finns även valloner och italienare.
Att vara svensk ligger inte i generna, det är osynliga band som knyter oss samman och det ligger i kulturen, det innebär att invandrare kan växa upp i Sverige och anamma sig den svenska identiteten. Ja, det innebär även att rötterna inte glöms bort för det och att familjens ursprung lever ändå vidare.
TODA RABA skrev jag i början, det betyder tack så mycket på hebreiska, egentligen vill jag tacka en viss herre för att ha väckt mitt intresse för de olika religionerna. Det är han som har fått mig att se vad som är fel med att ta för givet hur en person ser sig som, så han har fått mig att öppna ögonen genom att ge mig öknamnet Judemaja, det är en ära att få den uppmärksamheten trots allt. Shalom