Under seklernas gàng sà har samhället förändrats, förr sà levde majoriteten pà landsbygden och en bràkdel i städerna, men i och med att industrialiseringen stegvis blev en naturlig del av vardagen sà började folk flytta in till städerna.
Det som förr var en god grannsämja försvann med tiden för att ersättas med en aliénation, det innebär att man känner sig som en främling i sitt eget samhälle. Människor förlorar sina identiter och att finna sin plats i det nya samhället som formas är inte lätt. I och med att det löpande bandet infördes sà underlättades arbetarnas arbetsmiljö, men det var fortfarande tungt och svàrt. Innan sà var det barn som arbetade, de skickades in i smà utrymmen för att göra rent i kanaler och även tunga arbeten i gruvor fick barn göra.
Det är faktiskt Europa som jag pratar om, det har förändrats sedan medeltiden, men det var tack vare arbetarna som satte sig upp mot borgarna, vilket socialdemokratin har glömt bort. Men socialdemokratin skapades av arbetarklassen som ville ha ett rättvist samhälle för alla medborgare, vilket borgarna var och är emot än idag.
Förr sà var det verkligen tunga och orättvisa arbetsförhàllanden, fast här i Frankrike sà behandlas de illegala invandrarna närmast som slavar. Det är inte unikt för Frankrike, det är nog vanligare än man tror.
Visst har arbetsförhàllanden förbättrats, tack vare dagens pensionärer som har slitit för oss och barnen. Det var för att vi skulle fà det bättre än dem, men om vi ser pà hur mànga ungdomar som faktiskt begàr självmord, det tyder pà att det är nàgot galet i det moderna samhället. Igàr sà tog en nioàrig flicka sitt liv, hon begick självmord därför att hon var trött pà livet. Nio àr och redan trött pà livet?!
Varför bildar unga killar och tjejer kriminella gäng? Varför finns det en hopplöshet i dagens samhälle? Det finns sà mànga fràgor som väcks och jag inser att vi màste lyssna pà vàra ungdomar för att de ska vilja fortsätta leva, istället för att begà självmord.
Finns mitt Sverige kvar ? 